Jag lurade döden igen

Landningen i Umeå var inte godkänd. Den var inte godkänd någonstans.
Tror nog att piloten inte hade en aning om vad han höll på med.
Flygplanet tumlade som om det befann sig i en tvättmaskin.
Är helt säker på att varje landning med ett flygplan är en chansning, piloten sitter i cockpitten och kastar tärning helt enkelt, att han leker med mitt liv och det här flygplanet som ett barn leker med sitt leksaksplan...

Sedan, efter matchen, när vi skulle starta från Umeå så, plötsligt, händer det...och då menar jag inte att jag skrapar fram 50 000:- i 25 år.
Nope!
Under säkerhetsgenomgången, innan vi kommit upp i luften, så dör flygplanet. Jag känner att jag sjunker genom stolen...
Det blir kolsvart och ett par sekunders (kändes som minuter) ödesmättad tystnad.
Just där och då börjar jag fibbla med bältet, fast besluten att kliva av det där jävla skitplanet som jag nu är helt övertygad kommer att ta mitt kära liv när det väl kommit upp i luften.

Flygvärdinnan som innan planet dog pratat i högtalarsystemet och som också försvann under dom där sekundrarna börjar nu, när planet kommit tillbaka till livet efter någon sorts hjärtlungräddning, skratta och har svårt att få resten av genomgången att flyta fram på ett professionellt sätt.

Jag börjar känna mig vimmelkantig samtidigt som det snurrar tankar i mitt huvud.
Hur ska jag ta mig hem från Umeå, kan man hyra bil, vad kostar en taxi mellan Umeå-Falun? 5000:-? Det är det fan värt? Vad är det som är så jävla roligt? Varför skrattar idioten? Vi sitter ju i en dödsmaskin, vad är det för roligt med det.

Spelarna, som vet om min inställning till att flyga, vänder sig om och frågar, skriker, skrattar fram; -Hur går det, Brolle?

Äh, vad fan! Skitsamma!
Jag pallar inte att återberätta allt...
Jag är hemma nu, jag lurade döden igen.
Det räcker så...

***

Okej...visst är jag tacksam över att kunna komma hem vid kl. 00:30 istället för kl. 08:00.
Det gör en förbannad skillnad på resten av veckan...
Men ändå...aldrig mer.

***

Nu är det fan dags att bygga ut järnvägen.
Sverige har en järnväg som knappt håller 1930-klass. Uppgraderar vi det till 2011-klass med snabba superexpresståg och allt det där så är vi (jag) på igen...

***

Matchen...
...låt oss säga som så att vi är missnöjda...väldigt missnöjda!
Och jag var inte the real golden one igår.
Skyller allt på piloten!
Vi har en ledning inför sista på 9-5. Ska vara stabil hemgång med den ledningen men icke!
Vi slarvar, hamnar på hällarna, blir bakåtlutade, slutar ta avslut samtidigt som Umeå gör det bra och får utdelning på sina, ibland, chansspel.
Vi blir bekväma och Umeå blir obekväma.
Å andra sidan lurade vi döden även här...

***

Till sist...


...älskar jag min familj! Den är bäst...

Må bäst
//Lilla b