Kim Nilsson är framtiden

Så sitter man här, lördagsmorgon, frukosten intagen, älsklingen bortrest på trädgårdsmässa, ungarna pysslar, tittar på tv och pratar om att pappa har lovat att baka kakor (?! har jag?).

Kroppen känns som att den har körts genom en mangel ett hundratals gånger efter att ha gjort en första vecka på jobbet efter fyra veckors stämpling.
Herregud, vilket slit!
400 kvm hus med två gånger skarvspackling och sedan bredspackling - tak och vägg.
Och detta gör jag ensam...!
Fan va grym jag är! Troligtvis den bästa målaren... ;-)
Jag får knappt upp armarna ovanför huvudet...nacken känns så gott som stelopererad och den ena axeln verkar vilja gå på en lång semester.
Hur fan orkade man när man var yngre? Hårda dagar på jobbet och sedan ut och prestera på elitnivå? Märkligt? Många är det som borde hyllas för att dom pallar - 100% jobb och sedan, i vissa fall, 200% elitsatsning...med grymma krav från omgivningen...och kaffepengar i ersättning jämfört med andra idrotter.
Kom inte och kom!

Såg att Endre kramar ur en femte avgörande...coolt!
Har, vis av erfarenhet, valt att inte kommentera daminnebandy så mycket - har nämligen gjort det förr och det är en minerad väg att vandra.
Det är väldigt känsligt det där... dom vill bli behandlade lika, vilket är helt rätt, men när samma krav om utveckling, ekonomi och seriösitet som herrarna kommer på tal så blir det jobbigt.
Så...jag har dessutom sett för lite av daminnebandy dom senaste åren för att att kunna uttala mig. Det jag sett har väl inte varit dom bästa matcherna, kanske...?

En innebandyspelare som ska ha en chans att lyckas i framtiden ska nog vara minst 190cm lång, inte alltför mycket badstrandsmuskler, ha långa orangutangarmar, vara smidig och tillhöra den snabbare människotypen. (OBS! Inget hån mot Kim! Kim Nilsson är framtiden.)
Och det är väl inget fel med det egentligen.
AIK har ganska solklart kollat in storlek när dom värvat in, fler lag är på väg åt samma håll.
Inte Falun dock.
Vi får väl se vilken väg som är den rätta...
Tror att innebandyn står i ett vägskäl. Samma vägskäl som hockeyn stod inför i slutet på åttiotalet, början på nittio. Dom valde att sålla bort dom mindre storlekarna...
Vad gör Innebandyn? Hur ska den se ut i framtiden? Hur ska spelarna se ut?

I övrigt...
...går min så kallade "Operation krossa Stig-Helmerkulan" åt helvete just nu. Hoppas att man bränner lite fett på jobbet.

På återseende!
//Brolle