Som att lämna ifrån sig Härskarringen

Goddag Kamrater!

Sitter och målar ägg med lillasyster. Är helt bedrövlig - lillasyster (som är 4år) gör mycket, mycket finare ägg. Känner en egendomlig press på mig själv över detta faktum...

Idag funderade jag, när jag körde storasyster till skolan; nu när jag officiellt lämnat över stafettpinnen som kallas "huvudansvarig för IBF Falun's Herrlag" till Mr. Lundmark så borde jag känna ett lugn och känna stolthet över det som skapats.

Mitt mål har hela tiden varit att göra laget till ett stabilt slutspelslag - det är avklarat i och med tre raka slutspel. Efter att man är stabila där så kan man börja snegla uppåt mot medaljerna. Vilket borde vara ett självklart nästa steg för laget.
Visst hade jag hoppats att det skulle gå och skynda på processen och kanske fixa en medalj redan i år...men icke...laget var solklart inte redo för det ännu.

Påminner mig själv om uppbyggnad av vinnande lag.
I Balrog mötte vi AIK ett gäng gånger i slutspel med samma utgång - Balrog vann varje gång.
Nu är AIK ledande.
Det finns fler exempel.
Samma process är Storvreta och Täby inne i. Skillnaden mellan dom och Falun är att dom är på mållinjen medans Falun är på startlinjen.
Tålamod! Det kallas tålamod.

Det är inget konstigt med det, det verkar som att man måste gå igenom samma köttkvarn innan man kan komma ut på andra sidan som en större, smidigare, smartare och mer inoljad förening som är mer självklar än innan.

Men...för att återgå till bilturen till skolan så är känslan och svaret... nej!
Det känns värre än värst. Det känns som att lämna ifrån sig något väldigt värdefullt...som inte får förstöras. Man har en klump i halsen liksom.
Det känns som att lämna ifrån sig Ringen. Precious...Härskarringen...typ.

Nu var det ofrånkomligt att kliva av.
Situationen var ohållbar.
Tiden fanns inte - jag jobbade civilt 100% och stod bokstavligen och planerade träningarna vid spisen. Jag hann inte med den personliga coachningen, hann inte med analysen och kände mig jävligt splittrad på alla plan.
Hjärtat härjade...orkade inte med stressen.
Kort sagt så hade jag inte dom rätta förutsättningarna för att klara av att ge spelarna det som behövs och krävs av en tränare.
Det var inte elitmässigt... men... billigt, har jag förstått.
Intresset och uppbackningen för en fortsättning var väl milt sagt svalt från föreningens håll... och jag har väl inget att säga om det... det är väl som det ska - vi går vidare som vänner...typ.

I övrigt...
...ska jag vara med och träna med laget nästa vecka - har ett och annat att visa...

Ps. Lundmark och Hedlund kommer att göra ett grymt jobb. Grabbarna i laget var och förblir Kings i min värld! Ds.

På återseende!
//Brottman