Playoffs...med sorg i hjärtat

Då var det dags.
Slutspel, playoffs, bullfest... men ändå inte.
Ordet som för dagen förstör är "tsunami".
Människan kan i sina värsta stunder vara det värsta som existerat på denna jord, hon kan skapa dom hemskaste sakerna för att förstöra saker och ting.
Men när moder Jord vaknar på fel sida då blir det katastrofala konsekvenser.
Det är med sorg i hjärtat jag stirrar på dom hemska bilderna från Japan.

***

Balrog har lämnat byggnaden. 
För er som inte fattat någonting i denna härva - Balrog lämnade innebandybyggnaden för många år sedan och gick in i ett akut komatillstånd.
Hamnade i en sjukhussäng uppkopplad med respirator som ett kolli.
Människor har på många sätt gjort heroiska insatser för att få Balrog att hoppa igång igen. Människor som Krister Kalte, Anders Hjälmarstedt, Bruno Lundberg m.fl. - ni är verkligen verkliga hjältar!
Men födan, bensinen i form av spelare, som skulle få väsendet Balrog att leva igen var alldeles för näringsfattig och snabbmat med namn som Hagert, Berg, Palokangas och andra suspekta namn trycktes ner i dess mage men tyvärr så lästes inte innehållsförteckningarna tillräckligt noga på dessa produkter och dom gjorde så mycket mer skada än nytta för väsendets hjärt- och kärlsystem.
Balrog blev snabbt en fet, orörlig, pokerspelande, jordnötssmörsmackeätande låtsasfigur som likt Elvis dog av superförsstoppning sittandes på sin toalett.
Väldigt tragiskt, väldigt smutsigt och det har gjort riktigt ont i hjärtat att se skiten...
Att se en spelare som Hagert bära samma bindel som dom stora kaptenerna Jonas "Silen" Eriksson och Peter "Ludde" Lundin gjort kungligt dessförinnan är att håna dessa legender och hela konceptet Balrog på samma gång...

Rekrytering, rekrytering, rekrytering...


Till sist...

... hyfsat speedad nu coach Heda, eller? Det är roligt att skåda så här från sidan om på något sätt.

*

... eh... polis, polis, potatisgris.

*

Peter Nilsson

... såg jag mig själv från förr på storbildskärmen under Warbergs intro. Kändes stort på något sätt. Och man fick en liten hemlängtan fast till Varberg. Att jag också träffade Peter "the Octopussy" Nilsson innan matchen spädde säkerligen på den känslan...

*

... det här blir liksom ett förbannat bra avslut på historien om Balrog. (spola fram till typ 06:55 min in i klippet) Ett bokslut liksom... och bland det roligaste jag hört på mycket, mycket länge.

I eftertanke
//Lilla b

Vad i h-vete håller man på med?

Så sitter man här, dyngtrött.

Medaljens baksida (vilken jävla medalj förresten?!).

Man åker buss från Göteborg efter en rent usel insats, man blir avsläppt i Örebro kl. 02:00 på natten för att köra bilen dom dryga två timmarna det tar till Falun. Man sitter där i sin bil mitt ute i ingenstans, kolsvart utanför, kilometrarna tuffar förbi, man känner sig ensam, man får ångest över att man inte är mer med sin familj, barnen... man saknar barnen. Klumpen i magen känns större nu och sprider sig upp till halsregionen och man får lov att svälja några extra gånger ordentligt. 

Funderingar på vad i helvete håller man på med dyker upp - man slösar bort ett hel fuckin dygn på att leka cowboys och indianer i Gbg. 

Och vi var inte Cowboys igår om det nu var någon som undrade!

Plötsligt hajar man till, en älgko med sin kalv (tror jag) hinner precis traska av vägen innan man kör förbi. Sinnena kickstartas upp på helspänn igen...

04:39 landar man hemma. Tanken var att man skulle ta sig till jobbet till klockan sjunollnoll. Men man är alldeles för deprimerad, alldeles för slut... man ringer och tar ledigt helt enkelt. Kryper ner under täcket för att få den efterlängtade sömnen... men det får man givetvis inte för det börjar krypa i benen, framförallt i knäna, har för mig att det kallas springben, typ. Väldigt irriterande!

Så det är bara att gå upp och sätta på kaffet och grotta ner sig i analystankar kring matchen...

***

Fyfan, vilken dryg match!

Det var motvind hela vägen in i mål.

Vi visste att dom skulle komma ut starkt men...

Finns inga ursäkter, Pixbo var bättre på alla fronter igår, Pixbo tog skiten, blev smutsiga under naglarna... en inställningsfråga helt enkelt.

Vi får väl helt enkelt säga att vi mörkade formen något...? Och att det bara kan bli bättre.

Så! 

Det var den grottningen. 

Nya tag!

***

Nu bär det iväg med lilla storasyster till vårdcentralen för en massa prover. 

Värden måste kontrolleras - pappa orolig...

På återseende

//Lilla b

Pelle the Great

Så sitter man här igen. I sin skrivkammare och tittar ut över ägorna. Solen har vaknat ur sin vintersömn och på riktigt allvar likt en kalv på grönbete börjat leka på himlens enorma hagar. Och som den leker sedan! Man kan inte titta på snön mer än i ett par sekunder för att inte bli snöblind.

Kangas har fått sin morgonranson av harpluttar, näsdukar och annat skit - som tydligen bara måste ner i hans mage - under promenaden.

***

Skidåkning nerför står på agendan idag.
På grund av min stora satsning på att bli den nästa Pelle Lindbergh i ungdomsåren så blev det inte mycket skidåkning, ingen alls rättare sagt.
Det tog nästan 35år innan jag provade för första gången och efter att ha tagit en paus på ytterligare 5år så är jag nu ganska frekvent i backarna.
Ingen monsteråkare, absolut inte, är fortfarande väldigt nöjd varje gång jag klarat av ankarliften.
Men det är kul.
Man blir stolt över barnens framsteg i backarna.

***

Pelle Lindbergh

Pelle är min allra första stora idol, trots att han aldrig stod i DIF´s bur... tvärtom så stod han i helt fel lag sett ur Djurgårdsögon - nämligen Bajen och Gnaget.
Han var den första och hittills den enda svensk som vunnit Vezina Trophy - priset som NHL´s bästa målvakt.
Den 10 november 1985 dog Pelle, 26 år gammal, mycket tragiskt i sviterna efter att med sin Porsche i hög hastighet kört in i en betongmur.
Det var nog den första gången som jag blev introducerad för döden och sorgen med den. Jag tog väldigt illa vid mig och kände en ledsamhet och saknad som för mig dittills varit främmande. Och detta trots att jag aldrig träffat människan - sett honom på nära håll hade jag gjort men inte vågat gå fram någon gång.
Jag kommer ihåg att jag ville gå på begravningen men att min far inte tyckte det var någon bra idé, vilket gjorde mig väldigt arg och ännu mer ledsen.
Har för mig att det var en väldigt stor begravning. Jag gjorde något patetiskt kors av puckar hemma, vafan, det kändes bättre att göra nåt i allafall!
För mig är "Pelle the Great" den svenska hockeydrömmen personifierad... en stor människa, en grym idrottsman... den bästa på sin position som Sverige fått fram, dessutom var han en jetsetare i lightversion vilket på den tiden var coolt...

***

Vilken är den svenska innebandydrömmen? Vad är det som driver dagens spelare. Borde göras någon sorts doktorsavhandling på det. Tror att det är en väldigt viktig ingrediens som kan vara bra att definiera för framtida riktpunkter...

***

Till sist...

... tyckte "mini-me" att Pernilla Andersson behövde borsta tänderna igår på Melodifestivalen.

*

... såg jag att jag hamnat på Vretas hemsida. Nu måste jag skärpa mig!

*

... funderar jag på om vi ska köra 2-2-1-, eller 2-1-2-, eller 4-1-, eller 0-5-system med man-manmarkering i dom två sista matcherna.

*

... behöver innebandyn en rockstjärne-spelare fort som fan!

*

... kan det finnas hyfsad anspänning i dagens två matcher i SSL. Warberg-Helsingborg och Sirius-Falun... tror på bortasegrar i bägge matcherna...

Simsallabim
//Lilla b

Dagen efter...

Lördagmorgon. Dagen efter.
Dagen efter torsk mot AIK.
En bra match från båda håll, en underhållande match för publiken. En toppmatch.
Vi börjar bra med bra fart och aggressivitet, går också upp i en rättvis 2-0 ledning efter 1:a perioden. Andra startar vi också på ett bra sätt och gör 3-0.
Sedan blir vi överkonstruktiva, hänger på boll för länge, försöker springa igenom mittzonen med bollen istället för att spela oss igenom. Vi tappar det raka enkla spelet och det blir för omständligt. AIK får alltför ofta vända spelet redan vid mittlinjen... och då är dom jobbiga att möta. Dom går mycket rättvist upp till 3-4 ledning efter 2:a perioden.
I sista perren tar vi tag i vårt spel lite bättre och dominerar långa stunder även om AIK inte alls är ofarliga i sina kontringar. Vi får till en kvittering och känslan är att nu är vi på gång.
Tyvärr så blir vi lite för ambitiösa i vår iver att avgöra och AIK snappar upp ett mindre bra uppspel, återigen i mittzon, och dom kan göra 4-5.
Och slutet av matchen måste vi chansa med 6 mot 5 och dom gör 4-6...

Inget märkvärdigt med det. Jävligt surt! Visst... men med lite friskare och lite helare spelare så kommer det här bli kanon.
Det är dock jävligt roligt att vi vågar trycka fram, att vi tror på det vi gör och att vi bjuder publiken på en bra produkt...
Jag tycker även att vi såg bättre ut än på länge när det handlar om hjärta och smärta och det uppoffrande spelet...nu handlar det om att bli noggrannare med bollen.
Det blir ett underbart slutspel...känner det på mig!

***

Domarna... vi ville byta dessa herrar inför denna match.
Dom har helt enkelt inte pondusen att föra dessa toppmatcher. Nu var dom inte matchavgörande till hur resultatet blev, som tur var.
Men dom förstör, både för AIK och Storvreta, en tillställning som skulle kunna vara så mycket bättre för alla inblandade...
(Vilket i sin tur drar till sig ett större intresse som i sin tur drar mer publik, som i sin tur drar in mer pengar till föreningarna och förbunden... som slutligen ger mig en bättre lön. Simple as that!)
Det är för dålig kvaliteé helt enkelt.
Annars tycker jag att domarna överlag har lyft sig denna säsong och det är kul att se och uppleva.

Vi är i underhållningsbranchen och även om det ibland, i en del matcher, kan vara förbannat tufft att bjuda till så är dessa toppmatcher oerhört viktiga för vår sport. Och på samma sätt som det är två topplag som möts så måste det också vara två toppdomare som dömer dessa matcher...
Vår produkt är alldeles för ömtålig för att slarvas bort med svaga länkar i kedjan...

... och som sagt: min lön, tänk på den!

***

Charlie Sheen...?

***

Topp 4 har hela tiden varit det primära, sedan om det blev 1:a, 2:a, 3:a eller 4:a är egentligen inte så livsviktigt som alla verkar försöka få det till. Det kan till och med vara så att hamna 4:a är det ultimata - man slipper ge motståndare extra tändvätska för att man valt just dom plus att man ändå har hemmamatchen...

***

Nu bär det tydligen av till IKEA...
Återkommer kanske senare ikväll.

Må ni leva
//Lilla b


Ps. Tack till publikum igår. Ni var bäst i matchen! Ds

Förbundskaptenerna - Näe...det pirrar ingenstans

Vi möter AIK imorgon... ska jag eller ska jag inte?
Ska jag skriva något om Honom?
Näää... för enkelt, skiter i det!
Man vet ju aldrig var det kan sluta.
Sist jag skrev om Honom så hamnade han i landslaget och slutligen vaktade han Sveriges mål i VM-finalen (kanske inte med den äran, minst 2 mål var hans men ändå.)
Japp... jag tar åt mig credd för att ha pressat Honom till sitt yttersta...

***

Om jag ska vara helt ärlig så känns namnen som nämns i förbundskaptenspratet inte... näe... det pirrar ingenstans.
Missförstå mig rätt nu!
Några av dom har jag stor respekt för.
Nästan alla, bara nästan, skulle göra ett bra, gediget arbete - rätt svenskt, rätt mys-pys, rätt så landet-lagom-aktigt... men inga av dom skulle, på ett Mourinho-vis, lyfta landslaget nämnvärt.

Men om jag skulle välja så skulle jag ta dom som åtminstone kan snudda vid detta lyft - det handlar om ett hyfsat delat ledarskap mellan Packalén och, för att det måste finnas minst en AIKare i Sveriges ledarstab - det står i naturlagarna - Gunnarzon (måste bara fråga nästa gång jag träffar Micke hur det egentligen är med denna dansbandsflirt i hans efternamn).
Dessa två herrar ska, tillsammans med en mediestark generalmanager, typ, ta guld, jämt... ingen tvekan...

Hur banbrytande och revolutionerande dessa människors innebandy skulle vara är dock osäkert - dom har ju trotsallt varit med på banan i många, många år och det kan lätt bli att man trampar i samma fotspår...

Kan säkerligen ha fel, gud vet att jag har det... ofta - enligt "mini-me" så har jag det jämt.

... å andra sidan: hur mycket kan man chocka världen med sin innebandyfilosofi, hur mycket kan man revolutionera?

... å tredje sidan: så är det bara jag (the true golden one!) som kan ta landslaget över och bortom dom dimhöljda bergen!

... å fjärde sidan: hur mycket ska ett förbundskaptenspar få det att pirra i mig, egentligen?

***

En idiot på resa. Roligt... Titta!

***

En checklista:
Topp 4:a - check!
Resan bokad - check!

Ny bil - ocheck!

Träna bort "Lilla b" (min mage, typ) - ocheck!

***

Den kommer till mig ibland, den där känslan som frambringar det där pirret.
Det kan handla om en lukt, ett ögonblick eller att solen ligger mot asfalten på ett speciellt sätt. Det snurrar till i huvudet och plötsligt så har man färdats ca 25år tillbaka i tiden.
Och väl där så kanske man sitter på sin cykel på väg med den högsta fart man kan komma upp i till någon av dom allra första famlande kärlekarna. En sommarlovsmorgon, solen värmer fint mot huden men så fort man kommer in i skuggan blir det friskt och svalt, på gränsen till kallt. Det susar i öronen och luften är tokfull av syre.
Man minns... ungdomen. Man känner samma känslor, man tänker samma tankar och man ser hela livet framför sig och man är lycklig.
Efter en stunds seans så är man tillbaka, man ser sig omkring, navigerar sig. Hittar sig själv i nuet som den fyrtioåriga sambon och fadern man är och man blir ännu lyckligare...

Detta händer mig allt oftare nuförtiden, dessa minnesstunder, vet inte vad det är eller varför, troligtvis någon sorts ålderssentimentalitet - jag vet bara att jag tycker om att ha dom då och då.

Till Sist...

... Dalens match borta mot Falun var bedräglig... bedövande... betänklig...

*

... såg jag daminnebandy på tv-n, sedan bytte jag kanal.

*

... undrar jag om folk och framförallt han själv, har en uns av aning om hur Wikegård var i båset?

*

... bedrövlig... beklämmande

*

... tänk om Little Big Planet hade funnits när jag var liten - då jag hade fortfarande varit liten!

*

... behövlig!

Må kanon!
//Lilla b

Jag lurade döden igen

Landningen i Umeå var inte godkänd. Den var inte godkänd någonstans.
Tror nog att piloten inte hade en aning om vad han höll på med.
Flygplanet tumlade som om det befann sig i en tvättmaskin.
Är helt säker på att varje landning med ett flygplan är en chansning, piloten sitter i cockpitten och kastar tärning helt enkelt, att han leker med mitt liv och det här flygplanet som ett barn leker med sitt leksaksplan...

Sedan, efter matchen, när vi skulle starta från Umeå så, plötsligt, händer det...och då menar jag inte att jag skrapar fram 50 000:- i 25 år.
Nope!
Under säkerhetsgenomgången, innan vi kommit upp i luften, så dör flygplanet. Jag känner att jag sjunker genom stolen...
Det blir kolsvart och ett par sekunders (kändes som minuter) ödesmättad tystnad.
Just där och då börjar jag fibbla med bältet, fast besluten att kliva av det där jävla skitplanet som jag nu är helt övertygad kommer att ta mitt kära liv när det väl kommit upp i luften.

Flygvärdinnan som innan planet dog pratat i högtalarsystemet och som också försvann under dom där sekundrarna börjar nu, när planet kommit tillbaka till livet efter någon sorts hjärtlungräddning, skratta och har svårt att få resten av genomgången att flyta fram på ett professionellt sätt.

Jag börjar känna mig vimmelkantig samtidigt som det snurrar tankar i mitt huvud.
Hur ska jag ta mig hem från Umeå, kan man hyra bil, vad kostar en taxi mellan Umeå-Falun? 5000:-? Det är det fan värt? Vad är det som är så jävla roligt? Varför skrattar idioten? Vi sitter ju i en dödsmaskin, vad är det för roligt med det.

Spelarna, som vet om min inställning till att flyga, vänder sig om och frågar, skriker, skrattar fram; -Hur går det, Brolle?

Äh, vad fan! Skitsamma!
Jag pallar inte att återberätta allt...
Jag är hemma nu, jag lurade döden igen.
Det räcker så...

***

Okej...visst är jag tacksam över att kunna komma hem vid kl. 00:30 istället för kl. 08:00.
Det gör en förbannad skillnad på resten av veckan...
Men ändå...aldrig mer.

***

Nu är det fan dags att bygga ut järnvägen.
Sverige har en järnväg som knappt håller 1930-klass. Uppgraderar vi det till 2011-klass med snabba superexpresståg och allt det där så är vi (jag) på igen...

***

Matchen...
...låt oss säga som så att vi är missnöjda...väldigt missnöjda!
Och jag var inte the real golden one igår.
Skyller allt på piloten!
Vi har en ledning inför sista på 9-5. Ska vara stabil hemgång med den ledningen men icke!
Vi slarvar, hamnar på hällarna, blir bakåtlutade, slutar ta avslut samtidigt som Umeå gör det bra och får utdelning på sina, ibland, chansspel.
Vi blir bekväma och Umeå blir obekväma.
Å andra sidan lurade vi döden även här...

***

Till sist...


...älskar jag min familj! Den är bäst...

Må bäst
//Lilla b

Brottman - den enda efterträdaren

Lördag kväll.
Nervös som satan.
Ska flyga till och från Umeå i morgon...visst det är skönt att komma hem i en vettig tid och allt det där men ändå - jag kommer att vara ännu tröttare på måndag än om vi skulle åkt buss och man hade varit hemma vid 06:00...
En nervpärs utan dess like!

***

En fundering slog mig för ett tag sedan när jag blev citerad i en krönika på nätet. Det som citerades var något som jag hade skrivit på min statusrad på Facebook.
Inget märkvärdigt alls.
Men undringen är över det etiska och moraliska i att "sno" någons ord på Facebook och utan att fråga lägga in det i sin krönika...
Har egentligen ingen klar åsikt över detta, är inte heller sur eller så för att detta gjordes.
Lite förvånad blev jag allt men annars så gick livet bara vidare liksom...dock ska man kanske tänka till både en och två gånger innan man uppdaterar sin statusrad...
Risken är att det kommer att bli stelare och mer återhållna rader - men det kanske är lika bra det.
Frågan kvarstår dock: är detta ok?

***

Måste i det här forumet tacka Kent Göransson för fint samarbete och bra dialog.
Tack!

***

Muammar Gaddafi...självklart en hemsk människa, kanske en av dom hemskaste, med hemska gärningar på sitt samvete...men så fort jag ser honom framträda i Tv eller på olika klipp på nätet så börjar jag alltid att gapskratta åt eländet för det är komedi på hög nivå - han har ju inte ett rätt, karln!

Det är en väldigt stor boll som har sats i rullning där nere på andra sidan Medelhavet.
Undrar hur långt den kan rulla?
Tänk om den rullar ända in i Nordkorea!
Vilken lycka.
Är fruktansvärt rädd för vad dess ledare kan ta sig för...

***

Som sagt; ska upp till Umeå i morgon.
Umeå City står på agendan. En svår match, dels med tanke på att vi ökat träningsdosen betydligt, dels med tanke på att många kan ha tankarna längre fram.
City är ett lag som i sina bästa stunder kan vinna mot alla lag. Signumet är deras spelvändningar och snabba avslut, helst på en diagonalare. Några längre anfall gillas inte i City-lägret...
Det kommer att bli en tufft, helt klart.
Men vi ska upp och sätta rejäl press på AIK's andraplats...inga fingrar emellan!

***

Tror att både Falun och Johannes Larsson skulle må bra av att skola om honom till center...

***

Eftersom man själv har haft skiten och hela tiden oroas över att få tillbaka den så är det här fruktansvärt jobbigt att läsa om...


Till sist...

... finns det egentligen bara ett namn till att efterträda förbundskapten Göransson.
Thomas Brottman...

*

...tar en tyst minut för Melodifestivalen...
Den har nu officiellt dött!
Ja, jag vet, det kan komma som en chock för somliga och det kan kännas tragiskt (?) för andra men likväl så är det sant.

*

...är det dags för bokning av resa i sommar, typ 2 veckor på Makrigialos, Kreta. Känner redan nu hur det gungar under fötterna efter en lång dags hoppande i vågorna i havet.

*

...the real golden one.
Men tyvärr så har jag redan det mest ärofyllda jobbet man kan ha som innebandytränare.
Så...Nej tack! Men tackar som frågar.

Må gott
//Lilla b