Vad i h-vete håller man på med?

Så sitter man här, dyngtrött.

Medaljens baksida (vilken jävla medalj förresten?!).

Man åker buss från Göteborg efter en rent usel insats, man blir avsläppt i Örebro kl. 02:00 på natten för att köra bilen dom dryga två timmarna det tar till Falun. Man sitter där i sin bil mitt ute i ingenstans, kolsvart utanför, kilometrarna tuffar förbi, man känner sig ensam, man får ångest över att man inte är mer med sin familj, barnen... man saknar barnen. Klumpen i magen känns större nu och sprider sig upp till halsregionen och man får lov att svälja några extra gånger ordentligt. 

Funderingar på vad i helvete håller man på med dyker upp - man slösar bort ett hel fuckin dygn på att leka cowboys och indianer i Gbg. 

Och vi var inte Cowboys igår om det nu var någon som undrade!

Plötsligt hajar man till, en älgko med sin kalv (tror jag) hinner precis traska av vägen innan man kör förbi. Sinnena kickstartas upp på helspänn igen...

04:39 landar man hemma. Tanken var att man skulle ta sig till jobbet till klockan sjunollnoll. Men man är alldeles för deprimerad, alldeles för slut... man ringer och tar ledigt helt enkelt. Kryper ner under täcket för att få den efterlängtade sömnen... men det får man givetvis inte för det börjar krypa i benen, framförallt i knäna, har för mig att det kallas springben, typ. Väldigt irriterande!

Så det är bara att gå upp och sätta på kaffet och grotta ner sig i analystankar kring matchen...

***

Fyfan, vilken dryg match!

Det var motvind hela vägen in i mål.

Vi visste att dom skulle komma ut starkt men...

Finns inga ursäkter, Pixbo var bättre på alla fronter igår, Pixbo tog skiten, blev smutsiga under naglarna... en inställningsfråga helt enkelt.

Vi får väl helt enkelt säga att vi mörkade formen något...? Och att det bara kan bli bättre.

Så! 

Det var den grottningen. 

Nya tag!

***

Nu bär det iväg med lilla storasyster till vårdcentralen för en massa prover. 

Värden måste kontrolleras - pappa orolig...

På återseende

//Lilla b