Det är synd om AIK

Hemma...VAB med storasyster. Feber och taskig hosta.
Vad gör man?
Skapar ett bloggkonto.
Ångrar mig redan men va fan! Värt ett försök.

Utanför...Fåglarna arbetar frenetiskt med solrosfrön i den grymt vackra vintersoldagen. Talgoxar mest, nån gråsparv, en stöddig blåmes. Några sidensvansar och snötrastar sitter i rönnen längre bort...mycket vackra, mycket mystiska.

Har börjat träna... Eller träna? Röra på mig i lite snabbare takt kan vi kalla det i brist på bättre beskrivande ord... har ont överallt.
Comeback...eh...Not!

Det började med att Kangas (vår älskade hund) blivit sämre. Blev tvungen att hålla hans vikt under uppsikt. Under vägningen framgick det att jag själv gått upp nästan 10 panner. Panik!
Visste det egentligen innerst inne, men har varit i den förnekande fasen. Jag har ju sett den, jag är inte blind även om synen är på nedåtgående. Den har gjort sig smärtsamt synlig och kännbar...stig-helmerkulan.
Så fruktansvärt ful.
Så 40årigt...
Slutade snusa i augusti och Stig-Helmer är resultatet av den grymma biverkningen som heter godisfrosseri...Godis har verkligen arbetats och tryckts ner.

Såg att det är synd om AIK, det är orättvist, nån har anmälts...nån har stängts av. Så får man väl inte göra. En ändring i regelverket behövs.
Bara AIK, mina vänner, bara AIK.
Det var rätt så ointressant förr när andra lag (läs: IBF Falun bland andra) drabbades av lång väntan på beslut mm. Men nu ligger frågan högst upp på agendan i innebandySverige...
Så bra då!
Så komiskt.

Ett beslut har tagits...jag ska lämna in, sluta med innebandy.
Beslutet togs och meddelades till sportchefen runt årsskiftet.
Skönt!
Men ändå...trist!
Har hållt på sedan 1986.
Man ska inte vara 40år och jaga en plastbit...inte nu, inte någonsin.
Det är ungdomens sport.
Låt dom föra den vidare...
40plussare gör innebandyn seg och stel...byråkratisk.
Tråkig.
Innebandy ska vara snabb, stöddig, naiv, spexig, teknisk och underbart exalterade intervjuoffer med skön självironi och distans.
Innebandy ska vara ironisk.
Innebandyn ska akta sig noga för att tycka sig vara viktig.
Innebandyn ska alltid vara en tonåring...i revolt och acne.
Innebandyn ska vara en vagel i ögat på etablissemanget...

Apropå skador...tror knappt att jag var skadefri en hel vecka under min spelande karriär...men spela gjorde jag lik förbannat...en eller två ipren sen kör vi...typ.
Men det var jag det...

För övrigt är jag trött på tränare eller så kallade matchcoacher som inte kan ha den distansen till sig själva och sin position att han inte kan kliva ner från sin piedestal och hälsa på sina spelare...
Framförallt när detta sker i vårt flaggskepp.
Mycket sorligt...

På återseende
//Brolle