1-0... inget mer än... 1-0
Det var en trög match från alla tänkbara vinklar och vrår. Nio dagars spelledigt gjorde sig mer än väl påmind i diverse bollstrul och något sena tankar och ben.
Men, men, vi fick med oss segern i den viktiga första matchen. Och eftersom vi långt ifrån var nöjda med vår insats så känns det skönt att vinna och titta framåt.
***
Det är inte en sådan ruggig skräll som alla vill få det till att Falun går bra.
Dom har gjort ett gäng slutspel i rad nu och för varje slutspel har det tagits nya steg, nya erfarenheter har gjorts och för varje år har det blivit hårdare och hårdare att slå ut Laget från dalarna....
Mitt framför våra ögon har pojkarna blivit män... och ingen tycks ha märkt detta!
***
Jag undrar... jag undrar... om pengarna som fortfarande, efter över ett år, fattas mig har gått åt till att köpa in någon spelare. Om det är så, kan man då säga att jag äger andelar i någon spelare?
Hm... då kanske jag äger en del av Johannes Larsson...eller, varför inte en liten bit av Rasmus Enström
Märkliga tanke...
Det är väl klart att man får en "god" ekonomi om man inte betalar ut ersättningar... om det bara kommer in stålars men inga går ut.
Äh, va fan!
Bjud killarna på en schysst middag efter säsongen för kulorna - det skulle göra mig glad igen!
Om pengarna finns kvar vill säga!
***
Det finns innebandy och sedan finns det daminnebandy - dessa två skall inte blandas ihop, framförallt inte i en och samma tv-sändning... det förstör bara för båda två!
***
På lördag kommer tydligen "Mini-me" lära sig cykla.
Tänk att livet är så lätt egentligen.
Man bestämmer sig bara...
I en viss beskhet
//Lilla b
torsdag 31 mars 2011
måndag 28 mars 2011
Kom ihåg-lista
Kom ihåg att:
- stänga av spisen!
- mata marsvinen och kaninerna
- spela match mot Pixbo på onsdag!
- ta ut soporna!
- löpa när tid finnes!
- köpa mjölk!
- säga "jag älskar dig!" till Åsa oftare.
- åka till Göteborg på fredag!
- sluta prata högt med dig själv...
- du bara är människa!
Räcker så för nu!
//Lilla b
- stänga av spisen!
- mata marsvinen och kaninerna
- spela match mot Pixbo på onsdag!
- ta ut soporna!
- löpa när tid finnes!
- köpa mjölk!
- säga "jag älskar dig!" till Åsa oftare.
- åka till Göteborg på fredag!
- sluta prata högt med dig själv...
- du bara är människa!
Räcker så för nu!
//Lilla b
söndag 27 mars 2011
Dags för 3domarssystem... Nu!
Jag tycker att läget är här nu.
Det är dags för 3domarssytem!
Bevisen på att läget börjar bli ohållbar dyker upp i stort sett varje match nuförtiden.
Domarna har blivit mer och mer utsatta. På gott och ont har innebandyn utvecklats åt ett mer fysiskt spel och spelarna är på en sådan nivå nu att allt går oerhört snabbt.
Om man som domare hade någon sekund på sig att ta rätt(!) beslut för 5 år sedan är vi nu nere på tiondelar.
Eftersom det gått åt ett mer fysiskt spel dyker det nuförtiden också upp fler "2:a situationer" - situationer där efterslängar och ge-igen-grejer m.m förekommer- så även om domaren är med på den första situationen så är det påfallande ofta situationen efteråt som är den grova, den fula...
Det har dessutom blivit trend i att filma till sig frislag och utvisningar, mycket på grund av att domarna helt enkelt inte hinner komma in i situationerna på rätt sätt.
Och är man då två stycken - kanske inte alltid i toppfysisk trim (kunde inte låta bli, sorry) - domare som ska täcka typ 800kvm så blir det väldigt skeva vinklar och dålig sikt och bakom-ryggen-situationer... vilket leder till dåliga underlag för bra beslut.
Som coach är jag väldigt trött på det återkommande svaret: "- Jag såg inte det. Jag kan inte döma för något jag inte ser!"
Jag håller självklart med om att ser man inte ska man heller inte chansa med någon bedömning. Men varför såg inte domaren situationen?
Påfallande ofta tycker jag att en match - som många har betalat pengar för, många har tränat stenhårt för och många har sett fram emot som en fest - förstörs på grund av att domarna inte riktigt hänger med, ytan har helt enkelt blivit för stor för två stycken att på ett rättvist sätt kunna täcka av... och i slutändan förstörs vår "produkt" som skall säljas in hos sponsorer, media och ny publik där ingen av dessa förstår vad som händer på planen.
Det är inte handboll vi håller på med där mittzonen är helt raderad och alla spelare förflyttar sig på en och samma gång från en zon till en annan. Dock så spelades innebandyn på liknande sätt för inte så lång tid sedan - nu används hela planens yta i stort sett hela tiden och spelet är mycket "längre", där lagen spelar mer utdraget där det kan på en enda pass från eget mål bli en hård närkamp på andra sidan planen, vid motståndarmålet...
En annan aspekt på detta är också det psykologiska stödet som kan behövas, framförallt i slutspel, där trycket från ett 40-tal aktörer plus publik och media på dessa två herrar kan vara förbannat svårt att hantera.
Det här är ingen kritik mot domarna som jobbar på golvet just nu. Jag tror nog att dom gör det bästa dom kan med det dom har...
Men... ge oss tre domare på banan nästa säsong! Ett måste för sportens, och domarnas, bästa...
Nästa krav jag har till nästa säsong handlar om en favorit i repris som jag skrev om på 90-talet: en högre sarg typ en halv meter bakom den nuvarande sargen på kortsidorna - det måste löna sig mer att skjuta!
Men detta skriver jag om någon annan gång...
I betänkande
// Lilla b
Det är dags för 3domarssytem!
Bevisen på att läget börjar bli ohållbar dyker upp i stort sett varje match nuförtiden.
Domarna har blivit mer och mer utsatta. På gott och ont har innebandyn utvecklats åt ett mer fysiskt spel och spelarna är på en sådan nivå nu att allt går oerhört snabbt.
Om man som domare hade någon sekund på sig att ta rätt(!) beslut för 5 år sedan är vi nu nere på tiondelar.
Eftersom det gått åt ett mer fysiskt spel dyker det nuförtiden också upp fler "2:a situationer" - situationer där efterslängar och ge-igen-grejer m.m förekommer- så även om domaren är med på den första situationen så är det påfallande ofta situationen efteråt som är den grova, den fula...
Det har dessutom blivit trend i att filma till sig frislag och utvisningar, mycket på grund av att domarna helt enkelt inte hinner komma in i situationerna på rätt sätt.
| Ge oss 2+1, eller 1+2! |
Som coach är jag väldigt trött på det återkommande svaret: "- Jag såg inte det. Jag kan inte döma för något jag inte ser!"
Jag håller självklart med om att ser man inte ska man heller inte chansa med någon bedömning. Men varför såg inte domaren situationen?
Påfallande ofta tycker jag att en match - som många har betalat pengar för, många har tränat stenhårt för och många har sett fram emot som en fest - förstörs på grund av att domarna inte riktigt hänger med, ytan har helt enkelt blivit för stor för två stycken att på ett rättvist sätt kunna täcka av... och i slutändan förstörs vår "produkt" som skall säljas in hos sponsorer, media och ny publik där ingen av dessa förstår vad som händer på planen.
Det är inte handboll vi håller på med där mittzonen är helt raderad och alla spelare förflyttar sig på en och samma gång från en zon till en annan. Dock så spelades innebandyn på liknande sätt för inte så lång tid sedan - nu används hela planens yta i stort sett hela tiden och spelet är mycket "längre", där lagen spelar mer utdraget där det kan på en enda pass från eget mål bli en hård närkamp på andra sidan planen, vid motståndarmålet...
En annan aspekt på detta är också det psykologiska stödet som kan behövas, framförallt i slutspel, där trycket från ett 40-tal aktörer plus publik och media på dessa två herrar kan vara förbannat svårt att hantera.
Det här är ingen kritik mot domarna som jobbar på golvet just nu. Jag tror nog att dom gör det bästa dom kan med det dom har...
Men... ge oss tre domare på banan nästa säsong! Ett måste för sportens, och domarnas, bästa...
Nästa krav jag har till nästa säsong handlar om en favorit i repris som jag skrev om på 90-talet: en högre sarg typ en halv meter bakom den nuvarande sargen på kortsidorna - det måste löna sig mer att skjuta!
Men detta skriver jag om någon annan gång...
I betänkande
// Lilla b
lördag 26 mars 2011
Se till att bli klara med era förbannade kvartsfinaler...
Bad på Lugnet hägrar.
Man sitter här och funderar över raka eller inte raka sig. Eller mustasch kanske, eller pipskägg eller...?
Det blev ju liksom 3-0 i matcher utan rakning så om jag ändrar något nu... ja, jag vet inte... man ska ju inte ändra ett vinnande koncept.
***
Men va fan!
Se till att bli klara med era förbannade kvartsfinaler nu så att man får spela någon gång - drygt att gå och vänta.
Det blir intressant att se vilka semifinaler det blir. För mig spelar det ingen roll - jag har personliga vendettor att ta i alla dom lagen det kan bli (vilka dessa vendettor är håller jag för mig själv så länge).
***
Några "att":
Att Pixbo skulle ta sig vidare var ganska klart. Dalen har dalat på slutet av serien.
Att Falun skulle gå en femronders mot AIK var också ganska klart och ett måste för en säsong som inte sett bra ut hela vägen - å andra sidan så har dom ju slagit klubbens poängrekord... och det var ju väldigt bra... verkligen!?
Ska bli intressant att se hur dom förvaltar detta smashläge.
Falun och AIK var i exakt samma situation förra året...
Falun förlorade då, Falun vinner i år!
En reflektion: domarna var tydligen bra i matchen sist - Falun vann ju.
Att Warberg skulle ha det tufft mot Linköping är helt klart överraskande. Men snacket redan innan serien om att Warberg inte skulle göra en "HV71" kan bli en självuppfyllande profetia.
Tror dock inte det.
Warberg tar sista matchen relativt enkelt.
Bagarn (Smedberg) känns inte lika överjäst i sina uttalanden längre - stressad, eller?
Det blir upp till bevis för coach Heda - vill man bli Årets tränare ska man kliva fram och visa vad man går för i dessa matcher i realtid och inte i någon blogg i eftertid...
***
Vet inte vad det är för något men jag har känt mig deprimerad i veckan som gått. För att vara dramatisk så skulle jag tippa på att det är en släng av posttraumatisk stressyndrom efter bataljerna mot Täby. Eller så är det bara tristess av att inte få spela...
***
Är det ett litet paradigmskifte i SSL på intågande?
Det är många lag nu som kallas "sjunkande skepp", "illusioner" och annat. Kan det vara så att pendeln börjar svänga åt ett helt annat håll?
Till sist...
... ser jag mig själv som en "Thåström-wannabee" och inte en "Lundell-wannabee" när jag står i båset. Och det, mina vänner, är en jävla skillnad!
*
... så kommer Bob Dylan till Peace & Love i Borlänge i sommar. Hur stort är inte det!? Nästan som om Gud själv skulle komma och dela ut posten här på min gata...
*
... förstår jag inte varför inte Kimmo Eskelinen ska få skriva exakt vad han tycker och tänker på sin blogg bara för att den går under "Svenska spel". Får liksom inte ihop det...
*
... " the answer, my friend, is blowing in the wind"
*
... men, vad är det jag upptäcker här? Spelas det ett slutspel i daminnebandy också? Kan det verkligen stämma? Spelar dom innebandy överhuvudtaget?
*
... eftersom Ni pratat om det på FB; Grattis Jeanette och Christian - trodde inte att du hade det i dig, Christian. Puff, Puff
I glädje
//Lilla b
Man sitter här och funderar över raka eller inte raka sig. Eller mustasch kanske, eller pipskägg eller...?
Det blev ju liksom 3-0 i matcher utan rakning så om jag ändrar något nu... ja, jag vet inte... man ska ju inte ändra ett vinnande koncept.
***
Men va fan!
Se till att bli klara med era förbannade kvartsfinaler nu så att man får spela någon gång - drygt att gå och vänta.
Det blir intressant att se vilka semifinaler det blir. För mig spelar det ingen roll - jag har personliga vendettor att ta i alla dom lagen det kan bli (vilka dessa vendettor är håller jag för mig själv så länge).
***
Några "att":
Att Pixbo skulle ta sig vidare var ganska klart. Dalen har dalat på slutet av serien.
Att Falun skulle gå en femronders mot AIK var också ganska klart och ett måste för en säsong som inte sett bra ut hela vägen - å andra sidan så har dom ju slagit klubbens poängrekord... och det var ju väldigt bra... verkligen!?
Ska bli intressant att se hur dom förvaltar detta smashläge.
Falun och AIK var i exakt samma situation förra året...
Falun förlorade då, Falun vinner i år!
En reflektion: domarna var tydligen bra i matchen sist - Falun vann ju.
Att Warberg skulle ha det tufft mot Linköping är helt klart överraskande. Men snacket redan innan serien om att Warberg inte skulle göra en "HV71" kan bli en självuppfyllande profetia.
Tror dock inte det.
Warberg tar sista matchen relativt enkelt.
Bagarn (Smedberg) känns inte lika överjäst i sina uttalanden längre - stressad, eller?
Det blir upp till bevis för coach Heda - vill man bli Årets tränare ska man kliva fram och visa vad man går för i dessa matcher i realtid och inte i någon blogg i eftertid...
***
Vet inte vad det är för något men jag har känt mig deprimerad i veckan som gått. För att vara dramatisk så skulle jag tippa på att det är en släng av posttraumatisk stressyndrom efter bataljerna mot Täby. Eller så är det bara tristess av att inte få spela...
***
Är det ett litet paradigmskifte i SSL på intågande?
Det är många lag nu som kallas "sjunkande skepp", "illusioner" och annat. Kan det vara så att pendeln börjar svänga åt ett helt annat håll?
Till sist...
... ser jag mig själv som en "Thåström-wannabee" och inte en "Lundell-wannabee" när jag står i båset. Och det, mina vänner, är en jävla skillnad!
| Bob Dylan till P&B |
... så kommer Bob Dylan till Peace & Love i Borlänge i sommar. Hur stort är inte det!? Nästan som om Gud själv skulle komma och dela ut posten här på min gata...
*
... förstår jag inte varför inte Kimmo Eskelinen ska få skriva exakt vad han tycker och tänker på sin blogg bara för att den går under "Svenska spel". Får liksom inte ihop det...
*
... " the answer, my friend, is blowing in the wind"
*
... men, vad är det jag upptäcker här? Spelas det ett slutspel i daminnebandy också? Kan det verkligen stämma? Spelar dom innebandy överhuvudtaget?
*
... eftersom Ni pratat om det på FB; Grattis Jeanette och Christian - trodde inte att du hade det i dig, Christian. Puff, Puff
I glädje
//Lilla b
onsdag 23 mars 2011
Mattias Samuelsson - en Ali som äger Matrix
3-0 kan se överlägset ut...
3-0 kan var lekstuga...
3-0...
3-0 kan lika gärna vara 0-3, 3-2 eller 2-3.
Visst är det ett mått av "bra gjort", att ta Täby i tre raka. Men likafullt var alla tre matcherna jämna och hade Hagberg satt sitt första skott i krysset istället för kryssribban i sitt första byte i den första kvartsfinalen kanske utgången av serien blivit annorlunda.
Det är små marginaler i vår sport. Matcherna på den här nivån svänger snabbt och ofta och det krävs inte mycket för att få en match att vicka över åt något håll. Och i den här serien fick vi mycket energi av att några (någon) overallsspelare på Täbys bänk bestämde sig för att "tappa ansiktet" och visa oss sin frustration...nog sagt om det.
Jag tycker annars att serien innehöll allt en matchserie av den här kalibern skall innehålla. Och visst kan jag förstå att folk utanför denna bubbla som båda lagen befann sig kan tycka att det var hemska saker som hände... patetiska saker osv.
Men det är inte alltid så farligt som det ser ut, mycket är ett skådespel där aktörerna gör allt för att få spotlighten att lysa på sig själv eller på det dom vill att den ska lysa på...
Jag tycker även att med tanke på allt snack runt matcherna och vissa saker som hänt under matcherna så har snacket om domarna varit obefintligt och det måste vara ett gott betyg åt alla inblandade... mest åt domarna såklart men även spelarna har hållt det på en bra nivå tycker jag
***
Matte Samuelsson...
"Float like a butterfly, sting like a bee."
Han är verkligen backarnas Muhammad Ali och han äger denna värld likt Neo äger Matrix - han styr över tid och rum och när han vill, när han bestämmer sig, går allting runt omkring honom i ultrarapid och han leker sig fram i innebandyvärlden med samma coola överlägsenhet som när Neo möter agenten i slutet och lägger sin ena hand på ryggen och parerar allt med den andra samtidigt som han bara... ler åt det...
***
Huvudvärken börjar lägga sig nu. Skönt!
En schysst hjärnskakning var perfekt att ha under dom två sista matcherna...
Till sist...
... imorgon är det dags för pojkarna i Falun att bli män! Det är många som har väntat på det...
*
... har vi börjat prenumerera på en matkasse. Visserligen bara första veckan men hittills verkar det kanon!
I misstanke
Lilla b
3-0 kan var lekstuga...
3-0...
3-0 kan lika gärna vara 0-3, 3-2 eller 2-3.
Visst är det ett mått av "bra gjort", att ta Täby i tre raka. Men likafullt var alla tre matcherna jämna och hade Hagberg satt sitt första skott i krysset istället för kryssribban i sitt första byte i den första kvartsfinalen kanske utgången av serien blivit annorlunda.
Det är små marginaler i vår sport. Matcherna på den här nivån svänger snabbt och ofta och det krävs inte mycket för att få en match att vicka över åt något håll. Och i den här serien fick vi mycket energi av att några (någon) overallsspelare på Täbys bänk bestämde sig för att "tappa ansiktet" och visa oss sin frustration...nog sagt om det.
Jag tycker annars att serien innehöll allt en matchserie av den här kalibern skall innehålla. Och visst kan jag förstå att folk utanför denna bubbla som båda lagen befann sig kan tycka att det var hemska saker som hände... patetiska saker osv.
Men det är inte alltid så farligt som det ser ut, mycket är ett skådespel där aktörerna gör allt för att få spotlighten att lysa på sig själv eller på det dom vill att den ska lysa på...
Jag tycker även att med tanke på allt snack runt matcherna och vissa saker som hänt under matcherna så har snacket om domarna varit obefintligt och det måste vara ett gott betyg åt alla inblandade... mest åt domarna såklart men även spelarna har hållt det på en bra nivå tycker jag
***
Matte Samuelsson...
| Neo = Matte? Matte = Neo? |
Han är verkligen backarnas Muhammad Ali och han äger denna värld likt Neo äger Matrix - han styr över tid och rum och när han vill, när han bestämmer sig, går allting runt omkring honom i ultrarapid och han leker sig fram i innebandyvärlden med samma coola överlägsenhet som när Neo möter agenten i slutet och lägger sin ena hand på ryggen och parerar allt med den andra samtidigt som han bara... ler åt det...
***
Huvudvärken börjar lägga sig nu. Skönt!
En schysst hjärnskakning var perfekt att ha under dom två sista matcherna...
Till sist...
... imorgon är det dags för pojkarna i Falun att bli män! Det är många som har väntat på det...
*
... har vi börjat prenumerera på en matkasse. Visserligen bara första veckan men hittills verkar det kanon!
I misstanke
Lilla b
söndag 20 mars 2011
Med 25% svarta i näven
Har länge tänkt att man skulle fan ta kontakt Bassets angående en jubileumspåse. Jag är nämligen, typ, addicted... jag är hooked på winegum.
Och dom som gör mig klart gladast är dom svarta.
Det finns inte mycket som slår glädjen över att när man kör hem från, som igår, en skön seger, ha en påse winegum liggandes i ett utav facken nere vid handbromsen och när man, utan att titta, stoppar ner näven i denna påse och fiskar upp en sju, åtta stycken gums och man märker att två av dom är svarta... vilken lycka, vilken njutning!
Med 25% svarta i näven, Lundell skrikande "...du sköna nya värld" i högtalarna, en skön hjärta-och-smärta-seger i ryggen och milen som dunkar förbi - livet blir helt enkelt inte mycket bättre!
Så... Bassets... en jubileumspåse med bara svarta tack!
***
"Jeppe på Berget" har intagit sin position där uppe på toppen!
Han ser ut över terrängen under sig, ser alla motståndare som bokstavligen försöker riva ner honom men han är stadig som en tusenårig ek, som liksom vuxit ihop med berget och blivit...en... bergsek.
Han är ryggrad, stål och nanoteknik i ett och samma paket.
Han var klockren igår... som oftast...
***
Det var hyfsat bra tryck i Falukurirens Arena i fredags. En väldigt bra match där den mentala kampen var väldigt intressant att skåda.
AIK såg inte helt bekväma ut och segern var nog en av dom viktigaste som gjorts i deras historia, det var verkligen på liv eller död.
Falun har gått på kort med folk en tid tillbaka och dom gick på knäna sista 15 och hela sudden... ibland måste man, i dessa matcher, också "spela av" en del byten utan att försöka komma till snabba avslut. Man måste få hålla i och känna på bollen och få fylla lungorna med ny frisk luft... Falun fick, i byte efter byte, andas sin egen luft - till slut fanns det inget syre kvar.
Serien lever dock i allra högsta grad...
***
En del killar i Warberg kan skjuta... men inte på Linköpings golv... eller?
Till sist...
... så har jag världens bästa tjejer här hemma. Vilken lycka att kunna säga så!
I längtan
// Lilla b
Och dom som gör mig klart gladast är dom svarta.
Det finns inte mycket som slår glädjen över att när man kör hem från, som igår, en skön seger, ha en påse winegum liggandes i ett utav facken nere vid handbromsen och när man, utan att titta, stoppar ner näven i denna påse och fiskar upp en sju, åtta stycken gums och man märker att två av dom är svarta... vilken lycka, vilken njutning!
Med 25% svarta i näven, Lundell skrikande "...du sköna nya värld" i högtalarna, en skön hjärta-och-smärta-seger i ryggen och milen som dunkar förbi - livet blir helt enkelt inte mycket bättre!
Så... Bassets... en jubileumspåse med bara svarta tack!
***
| Jesper "Jeppe på berget" Berggren |
Han ser ut över terrängen under sig, ser alla motståndare som bokstavligen försöker riva ner honom men han är stadig som en tusenårig ek, som liksom vuxit ihop med berget och blivit...en... bergsek.
Han är ryggrad, stål och nanoteknik i ett och samma paket.
Han var klockren igår... som oftast...
***
Det var hyfsat bra tryck i Falukurirens Arena i fredags. En väldigt bra match där den mentala kampen var väldigt intressant att skåda.
AIK såg inte helt bekväma ut och segern var nog en av dom viktigaste som gjorts i deras historia, det var verkligen på liv eller död.
Falun har gått på kort med folk en tid tillbaka och dom gick på knäna sista 15 och hela sudden... ibland måste man, i dessa matcher, också "spela av" en del byten utan att försöka komma till snabba avslut. Man måste få hålla i och känna på bollen och få fylla lungorna med ny frisk luft... Falun fick, i byte efter byte, andas sin egen luft - till slut fanns det inget syre kvar.
Serien lever dock i allra högsta grad...
***
En del killar i Warberg kan skjuta... men inte på Linköpings golv... eller?
Till sist...
... så har jag världens bästa tjejer här hemma. Vilken lycka att kunna säga så!
I längtan
// Lilla b
fredag 18 mars 2011
Den mentala (o)hälsan...
Varför får man aldrig vara helt 100% nöjd med tillvaron. Det ska alltid vara något som likt en sticka i fingret ska ta bort några procent från den mentala hälsan.
För mig handlar det nu om en öm svanskota, troligtvis en liten hjärnskakning och en axel som inte vill fungera som den ska... så typiskt, så förbannat typiskt.
Alla som håller på med idrott på en hyfsat hög nivå (även på lägre nivåer också kanske) vet att man mår som man presterar och man presterar som man mår.
Alltså: vinner man mår man bra och viceversa.
Så... efter att ha gjort en helt ok och gedigen första match i kvartsfinalserien satte jag mig glad i hågen i bilen och körde dom drygt två timmarna hem till Falun.
Väl framme vid kl. 00:30 kliver jag med ett det-är-gott-att-leva-humör ut ur bilen...
... den smärtan, den smärtan som man upplever när man, efter en ordentlig volt, slagit i svanskotan, axeln och bakhuvudet är ingen smärta som jag önskar min värste fiende - just nu Täby. Och i den stunden, dom där onda sekundrarna strax efter fallet på den förbannade glansisen som uppstått på vår garageuppfart efter att plusgrader på dagen snabbt omvandlats till minusgrader på kvällen... ja... i det ögonblicket känns en kula i nacken som ett riktigt bra val.
Det gör ont... fantastiskt ont...
... både mentalt och fysiskt.
***
Till sist...
... är det bubbelbad som gäller för Kim Johansson nu! Grym...
*
Jag vet, jag tyckte det var humor med Gaddafi förut men nu är det inte roligt längre - bort med honom!
*
... känner jag mig tvungen att poängtera att det inte var Hagert som jag var kritisk mot i föregående bloggalster - det var rekrytering jag dissade som gjort att det inte funnits några andra alternativ till kaptensbindeln...
*
... hajade jag faktiskt till redan när uttalandet från Gunnarzon kom angående vår kvartsfinalserie.
Citatet var ungefär: "Det är skönt att ett av lagen Storvreta och Täby är borta innan semifinalerna..."
Avd: äh, vi hoppar väl över kvartsfinalerna, va?
*
... å andra sidan oroar jag mig även för en del spelares och coachers mentala (o)hälsa också. Det är något som inte stämmer, något är väldigt, väldigt sjukt... i Sverige.
*
... undrar jag om det inte är tsunamins fel för att det vräker ner snö just nu? Ja, varför inte...?
*
... ikväll blir till att titta på Falun-AIK, 2:5. Gissa vilka jag håller på...
I mänsklighetens namn
// Lilla b
För mig handlar det nu om en öm svanskota, troligtvis en liten hjärnskakning och en axel som inte vill fungera som den ska... så typiskt, så förbannat typiskt.
Alla som håller på med idrott på en hyfsat hög nivå (även på lägre nivåer också kanske) vet att man mår som man presterar och man presterar som man mår.
Alltså: vinner man mår man bra och viceversa.
Så... efter att ha gjort en helt ok och gedigen första match i kvartsfinalserien satte jag mig glad i hågen i bilen och körde dom drygt två timmarna hem till Falun.
Väl framme vid kl. 00:30 kliver jag med ett det-är-gott-att-leva-humör ut ur bilen...
... den smärtan, den smärtan som man upplever när man, efter en ordentlig volt, slagit i svanskotan, axeln och bakhuvudet är ingen smärta som jag önskar min värste fiende - just nu Täby. Och i den stunden, dom där onda sekundrarna strax efter fallet på den förbannade glansisen som uppstått på vår garageuppfart efter att plusgrader på dagen snabbt omvandlats till minusgrader på kvällen... ja... i det ögonblicket känns en kula i nacken som ett riktigt bra val.
 |
| Kim Johansson |
... både mentalt och fysiskt.
***
Till sist...
... är det bubbelbad som gäller för Kim Johansson nu! Grym...
*
... ibland, rätt så ofta på senare tid, undrar jag hur det står till med just den mentala hälsan hos en del bloggare. Jag kan bli uppriktigt orolig...
*
Jag vet, jag tyckte det var humor med Gaddafi förut men nu är det inte roligt längre - bort med honom!
*
... känner jag mig tvungen att poängtera att det inte var Hagert som jag var kritisk mot i föregående bloggalster - det var rekrytering jag dissade som gjort att det inte funnits några andra alternativ till kaptensbindeln...
*
... hajade jag faktiskt till redan när uttalandet från Gunnarzon kom angående vår kvartsfinalserie.
Citatet var ungefär: "Det är skönt att ett av lagen Storvreta och Täby är borta innan semifinalerna..."
Avd: äh, vi hoppar väl över kvartsfinalerna, va?
*
... å andra sidan oroar jag mig även för en del spelares och coachers mentala (o)hälsa också. Det är något som inte stämmer, något är väldigt, väldigt sjukt... i Sverige.
*
... undrar jag om det inte är tsunamins fel för att det vräker ner snö just nu? Ja, varför inte...?
*
... ikväll blir till att titta på Falun-AIK, 2:5. Gissa vilka jag håller på...
I mänsklighetens namn
// Lilla b
söndag 13 mars 2011
Playoffs...med sorg i hjärtat
Då var det dags.
Slutspel, playoffs, bullfest... men ändå inte.
Ordet som för dagen förstör är "tsunami".
Människan kan i sina värsta stunder vara det värsta som existerat på denna jord, hon kan skapa dom hemskaste sakerna för att förstöra saker och ting.
Men när moder Jord vaknar på fel sida då blir det katastrofala konsekvenser.
Det är med sorg i hjärtat jag stirrar på dom hemska bilderna från Japan.
***
Balrog har lämnat byggnaden.
För er som inte fattat någonting i denna härva - Balrog lämnade innebandybyggnaden för många år sedan och gick in i ett akut komatillstånd.
Hamnade i en sjukhussäng uppkopplad med respirator som ett kolli.
Människor har på många sätt gjort heroiska insatser för att få Balrog att hoppa igång igen. Människor som Krister Kalte, Anders Hjälmarstedt, Bruno Lundberg m.fl. - ni är verkligen verkliga hjältar!
Men födan, bensinen i form av spelare, som skulle få väsendet Balrog att leva igen var alldeles för näringsfattig och snabbmat med namn som Hagert, Berg, Palokangas och andra suspekta namn trycktes ner i dess mage men tyvärr så lästes inte innehållsförteckningarna tillräckligt noga på dessa produkter och dom gjorde så mycket mer skada än nytta för väsendets hjärt- och kärlsystem.
Balrog blev snabbt en fet, orörlig, pokerspelande, jordnötssmörsmackeätande låtsasfigur som likt Elvis dog av superförsstoppning sittandes på sin toalett.
Väldigt tragiskt, väldigt smutsigt och det har gjort riktigt ont i hjärtat att se skiten...
Att se en spelare som Hagert bära samma bindel som dom stora kaptenerna Jonas "Silen" Eriksson och Peter "Ludde" Lundin gjort kungligt dessförinnan är att håna dessa legender och hela konceptet Balrog på samma gång...
Rekrytering, rekrytering, rekrytering...
Till sist...
... hyfsat speedad nu coach Heda, eller? Det är roligt att skåda så här från sidan om på något sätt.
*
... eh... polis, polis, potatisgris.
*
... såg jag mig själv från förr på storbildskärmen under Warbergs intro. Kändes stort på något sätt. Och man fick en liten hemlängtan fast till Varberg. Att jag också träffade Peter "the Octopussy" Nilsson innan matchen spädde säkerligen på den känslan...
*
... det här blir liksom ett förbannat bra avslut på historien om Balrog. (spola fram till typ 06:55 min in i klippet) Ett bokslut liksom... och bland det roligaste jag hört på mycket, mycket länge.
I eftertanke
//Lilla b
Slutspel, playoffs, bullfest... men ändå inte.
Ordet som för dagen förstör är "tsunami".
Människan kan i sina värsta stunder vara det värsta som existerat på denna jord, hon kan skapa dom hemskaste sakerna för att förstöra saker och ting.
Men när moder Jord vaknar på fel sida då blir det katastrofala konsekvenser.
Det är med sorg i hjärtat jag stirrar på dom hemska bilderna från Japan.
***
Balrog har lämnat byggnaden.
För er som inte fattat någonting i denna härva - Balrog lämnade innebandybyggnaden för många år sedan och gick in i ett akut komatillstånd.
Hamnade i en sjukhussäng uppkopplad med respirator som ett kolli.
Människor har på många sätt gjort heroiska insatser för att få Balrog att hoppa igång igen. Människor som Krister Kalte, Anders Hjälmarstedt, Bruno Lundberg m.fl. - ni är verkligen verkliga hjältar!
Men födan, bensinen i form av spelare, som skulle få väsendet Balrog att leva igen var alldeles för näringsfattig och snabbmat med namn som Hagert, Berg, Palokangas och andra suspekta namn trycktes ner i dess mage men tyvärr så lästes inte innehållsförteckningarna tillräckligt noga på dessa produkter och dom gjorde så mycket mer skada än nytta för väsendets hjärt- och kärlsystem.
Balrog blev snabbt en fet, orörlig, pokerspelande, jordnötssmörsmackeätande låtsasfigur som likt Elvis dog av superförsstoppning sittandes på sin toalett.
Väldigt tragiskt, väldigt smutsigt och det har gjort riktigt ont i hjärtat att se skiten...
Att se en spelare som Hagert bära samma bindel som dom stora kaptenerna Jonas "Silen" Eriksson och Peter "Ludde" Lundin gjort kungligt dessförinnan är att håna dessa legender och hela konceptet Balrog på samma gång...
Rekrytering, rekrytering, rekrytering...
Till sist...
... hyfsat speedad nu coach Heda, eller? Det är roligt att skåda så här från sidan om på något sätt.
*
... eh... polis, polis, potatisgris.
*
| Peter Nilsson |
*
... det här blir liksom ett förbannat bra avslut på historien om Balrog. (spola fram till typ 06:55 min in i klippet) Ett bokslut liksom... och bland det roligaste jag hört på mycket, mycket länge.
I eftertanke
//Lilla b
tisdag 8 mars 2011
Vad i h-vete håller man på med?
Så sitter man här, dyngtrött.
Medaljens baksida (vilken jävla medalj förresten?!).
Man åker buss från Göteborg efter en rent usel insats, man blir avsläppt i Örebro kl. 02:00 på natten för att köra bilen dom dryga två timmarna det tar till Falun. Man sitter där i sin bil mitt ute i ingenstans, kolsvart utanför, kilometrarna tuffar förbi, man känner sig ensam, man får ångest över att man inte är mer med sin familj, barnen... man saknar barnen. Klumpen i magen känns större nu och sprider sig upp till halsregionen och man får lov att svälja några extra gånger ordentligt.
Funderingar på vad i helvete håller man på med dyker upp - man slösar bort ett hel fuckin dygn på att leka cowboys och indianer i Gbg.
Och vi var inte Cowboys igår om det nu var någon som undrade!
Plötsligt hajar man till, en älgko med sin kalv (tror jag) hinner precis traska av vägen innan man kör förbi. Sinnena kickstartas upp på helspänn igen...
04:39 landar man hemma. Tanken var att man skulle ta sig till jobbet till klockan sjunollnoll. Men man är alldeles för deprimerad, alldeles för slut... man ringer och tar ledigt helt enkelt. Kryper ner under täcket för att få den efterlängtade sömnen... men det får man givetvis inte för det börjar krypa i benen, framförallt i knäna, har för mig att det kallas springben, typ. Väldigt irriterande!
Så det är bara att gå upp och sätta på kaffet och grotta ner sig i analystankar kring matchen...
***
Fyfan, vilken dryg match!
Det var motvind hela vägen in i mål.
Vi visste att dom skulle komma ut starkt men...
Finns inga ursäkter, Pixbo var bättre på alla fronter igår, Pixbo tog skiten, blev smutsiga under naglarna... en inställningsfråga helt enkelt.
Vi får väl helt enkelt säga att vi mörkade formen något...? Och att det bara kan bli bättre.
Så!
Det var den grottningen.
Nya tag!
***
Nu bär det iväg med lilla storasyster till vårdcentralen för en massa prover.
Värden måste kontrolleras - pappa orolig...
På återseende
//Lilla b
söndag 6 mars 2011
Pelle the Great
Så sitter man här igen. I sin skrivkammare och tittar ut över ägorna. Solen har vaknat ur sin vintersömn och på riktigt allvar likt en kalv på grönbete börjat leka på himlens enorma hagar. Och som den leker sedan! Man kan inte titta på snön mer än i ett par sekunder för att inte bli snöblind.
Kangas har fått sin morgonranson av harpluttar, näsdukar och annat skit - som tydligen bara måste ner i hans mage - under promenaden.
***
Skidåkning nerför står på agendan idag.
På grund av min stora satsning på att bli den nästa Pelle Lindbergh i ungdomsåren så blev det inte mycket skidåkning, ingen alls rättare sagt.
Det tog nästan 35år innan jag provade för första gången och efter att ha tagit en paus på ytterligare 5år så är jag nu ganska frekvent i backarna.
Ingen monsteråkare, absolut inte, är fortfarande väldigt nöjd varje gång jag klarat av ankarliften.
Men det är kul.
Man blir stolt över barnens framsteg i backarna.
***
Pelle är min allra första stora idol, trots att han aldrig stod i DIF´s bur... tvärtom så stod han i helt fel lag sett ur Djurgårdsögon - nämligen Bajen och Gnaget.
Han var den första och hittills den enda svensk som vunnit Vezina Trophy - priset som NHL´s bästa målvakt.
Den 10 november 1985 dog Pelle, 26 år gammal, mycket tragiskt i sviterna efter att med sin Porsche i hög hastighet kört in i en betongmur.
Det var nog den första gången som jag blev introducerad för döden och sorgen med den. Jag tog väldigt illa vid mig och kände en ledsamhet och saknad som för mig dittills varit främmande. Och detta trots att jag aldrig träffat människan - sett honom på nära håll hade jag gjort men inte vågat gå fram någon gång.
Jag kommer ihåg att jag ville gå på begravningen men att min far inte tyckte det var någon bra idé, vilket gjorde mig väldigt arg och ännu mer ledsen.
Har för mig att det var en väldigt stor begravning. Jag gjorde något patetiskt kors av puckar hemma, vafan, det kändes bättre att göra nåt i allafall!
För mig är "Pelle the Great" den svenska hockeydrömmen personifierad... en stor människa, en grym idrottsman... den bästa på sin position som Sverige fått fram, dessutom var han en jetsetare i lightversion vilket på den tiden var coolt...
***
Vilken är den svenska innebandydrömmen? Vad är det som driver dagens spelare. Borde göras någon sorts doktorsavhandling på det. Tror att det är en väldigt viktig ingrediens som kan vara bra att definiera för framtida riktpunkter...
***
Till sist...
... tyckte "mini-me" att Pernilla Andersson behövde borsta tänderna igår på Melodifestivalen.
*
... såg jag att jag hamnat på Vretas hemsida. Nu måste jag skärpa mig!
*
... funderar jag på om vi ska köra 2-2-1-, eller 2-1-2-, eller 4-1-, eller 0-5-system med man-manmarkering i dom två sista matcherna.
*
... behöver innebandyn en rockstjärne-spelare fort som fan!
*
... kan det finnas hyfsad anspänning i dagens två matcher i SSL. Warberg-Helsingborg och Sirius-Falun... tror på bortasegrar i bägge matcherna...
Simsallabim
//Lilla b
Kangas har fått sin morgonranson av harpluttar, näsdukar och annat skit - som tydligen bara måste ner i hans mage - under promenaden.
***
Skidåkning nerför står på agendan idag.
På grund av min stora satsning på att bli den nästa Pelle Lindbergh i ungdomsåren så blev det inte mycket skidåkning, ingen alls rättare sagt.
Det tog nästan 35år innan jag provade för första gången och efter att ha tagit en paus på ytterligare 5år så är jag nu ganska frekvent i backarna.
Ingen monsteråkare, absolut inte, är fortfarande väldigt nöjd varje gång jag klarat av ankarliften.
Men det är kul.
Man blir stolt över barnens framsteg i backarna.
***
 |
| Pelle Lindbergh |
Han var den första och hittills den enda svensk som vunnit Vezina Trophy - priset som NHL´s bästa målvakt.
Den 10 november 1985 dog Pelle, 26 år gammal, mycket tragiskt i sviterna efter att med sin Porsche i hög hastighet kört in i en betongmur.
Det var nog den första gången som jag blev introducerad för döden och sorgen med den. Jag tog väldigt illa vid mig och kände en ledsamhet och saknad som för mig dittills varit främmande. Och detta trots att jag aldrig träffat människan - sett honom på nära håll hade jag gjort men inte vågat gå fram någon gång.
Jag kommer ihåg att jag ville gå på begravningen men att min far inte tyckte det var någon bra idé, vilket gjorde mig väldigt arg och ännu mer ledsen.
Har för mig att det var en väldigt stor begravning. Jag gjorde något patetiskt kors av puckar hemma, vafan, det kändes bättre att göra nåt i allafall!
För mig är "Pelle the Great" den svenska hockeydrömmen personifierad... en stor människa, en grym idrottsman... den bästa på sin position som Sverige fått fram, dessutom var han en jetsetare i lightversion vilket på den tiden var coolt...
***
Vilken är den svenska innebandydrömmen? Vad är det som driver dagens spelare. Borde göras någon sorts doktorsavhandling på det. Tror att det är en väldigt viktig ingrediens som kan vara bra att definiera för framtida riktpunkter...
***
Till sist...
... tyckte "mini-me" att Pernilla Andersson behövde borsta tänderna igår på Melodifestivalen.
*
... såg jag att jag hamnat på Vretas hemsida. Nu måste jag skärpa mig!
*
... funderar jag på om vi ska köra 2-2-1-, eller 2-1-2-, eller 4-1-, eller 0-5-system med man-manmarkering i dom två sista matcherna.
*
... behöver innebandyn en rockstjärne-spelare fort som fan!
*
... kan det finnas hyfsad anspänning i dagens två matcher i SSL. Warberg-Helsingborg och Sirius-Falun... tror på bortasegrar i bägge matcherna...
Simsallabim
//Lilla b
lördag 5 mars 2011
Dagen efter...
Lördagmorgon. Dagen efter.
Dagen efter torsk mot AIK.
En bra match från båda håll, en underhållande match för publiken. En toppmatch.
Vi börjar bra med bra fart och aggressivitet, går också upp i en rättvis 2-0 ledning efter 1:a perioden. Andra startar vi också på ett bra sätt och gör 3-0.
Sedan blir vi överkonstruktiva, hänger på boll för länge, försöker springa igenom mittzonen med bollen istället för att spela oss igenom. Vi tappar det raka enkla spelet och det blir för omständligt. AIK får alltför ofta vända spelet redan vid mittlinjen... och då är dom jobbiga att möta. Dom går mycket rättvist upp till 3-4 ledning efter 2:a perioden.
I sista perren tar vi tag i vårt spel lite bättre och dominerar långa stunder även om AIK inte alls är ofarliga i sina kontringar. Vi får till en kvittering och känslan är att nu är vi på gång.
Tyvärr så blir vi lite för ambitiösa i vår iver att avgöra och AIK snappar upp ett mindre bra uppspel, återigen i mittzon, och dom kan göra 4-5.
Och slutet av matchen måste vi chansa med 6 mot 5 och dom gör 4-6...
Inget märkvärdigt med det. Jävligt surt! Visst... men med lite friskare och lite helare spelare så kommer det här bli kanon.
Det är dock jävligt roligt att vi vågar trycka fram, att vi tror på det vi gör och att vi bjuder publiken på en bra produkt...
Jag tycker även att vi såg bättre ut än på länge när det handlar om hjärta och smärta och det uppoffrande spelet...nu handlar det om att bli noggrannare med bollen.
Det blir ett underbart slutspel...känner det på mig!
***
Domarna... vi ville byta dessa herrar inför denna match.
Dom har helt enkelt inte pondusen att föra dessa toppmatcher. Nu var dom inte matchavgörande till hur resultatet blev, som tur var.
Men dom förstör, både för AIK och Storvreta, en tillställning som skulle kunna vara så mycket bättre för alla inblandade...
(Vilket i sin tur drar till sig ett större intresse som i sin tur drar mer publik, som i sin tur drar in mer pengar till föreningarna och förbunden... som slutligen ger mig en bättre lön. Simple as that!)
Det är för dålig kvaliteé helt enkelt.
Annars tycker jag att domarna överlag har lyft sig denna säsong och det är kul att se och uppleva.
Vi är i underhållningsbranchen och även om det ibland, i en del matcher, kan vara förbannat tufft att bjuda till så är dessa toppmatcher oerhört viktiga för vår sport. Och på samma sätt som det är två topplag som möts så måste det också vara två toppdomare som dömer dessa matcher...
Vår produkt är alldeles för ömtålig för att slarvas bort med svaga länkar i kedjan...
... och som sagt: min lön, tänk på den!
***
Charlie Sheen...?
***
Topp 4 har hela tiden varit det primära, sedan om det blev 1:a, 2:a, 3:a eller 4:a är egentligen inte så livsviktigt som alla verkar försöka få det till. Det kan till och med vara så att hamna 4:a är det ultimata - man slipper ge motståndare extra tändvätska för att man valt just dom plus att man ändå har hemmamatchen...
***
Nu bär det tydligen av till IKEA...
Återkommer kanske senare ikväll.
Må ni leva
//Lilla b
Ps. Tack till publikum igår. Ni var bäst i matchen! Ds
Dagen efter torsk mot AIK.
En bra match från båda håll, en underhållande match för publiken. En toppmatch.
Vi börjar bra med bra fart och aggressivitet, går också upp i en rättvis 2-0 ledning efter 1:a perioden. Andra startar vi också på ett bra sätt och gör 3-0.
Sedan blir vi överkonstruktiva, hänger på boll för länge, försöker springa igenom mittzonen med bollen istället för att spela oss igenom. Vi tappar det raka enkla spelet och det blir för omständligt. AIK får alltför ofta vända spelet redan vid mittlinjen... och då är dom jobbiga att möta. Dom går mycket rättvist upp till 3-4 ledning efter 2:a perioden.
I sista perren tar vi tag i vårt spel lite bättre och dominerar långa stunder även om AIK inte alls är ofarliga i sina kontringar. Vi får till en kvittering och känslan är att nu är vi på gång.
Tyvärr så blir vi lite för ambitiösa i vår iver att avgöra och AIK snappar upp ett mindre bra uppspel, återigen i mittzon, och dom kan göra 4-5.
Och slutet av matchen måste vi chansa med 6 mot 5 och dom gör 4-6...
Inget märkvärdigt med det. Jävligt surt! Visst... men med lite friskare och lite helare spelare så kommer det här bli kanon.
Det är dock jävligt roligt att vi vågar trycka fram, att vi tror på det vi gör och att vi bjuder publiken på en bra produkt...
Jag tycker även att vi såg bättre ut än på länge när det handlar om hjärta och smärta och det uppoffrande spelet...nu handlar det om att bli noggrannare med bollen.
Det blir ett underbart slutspel...känner det på mig!
***
Domarna... vi ville byta dessa herrar inför denna match.
Dom har helt enkelt inte pondusen att föra dessa toppmatcher. Nu var dom inte matchavgörande till hur resultatet blev, som tur var.
Men dom förstör, både för AIK och Storvreta, en tillställning som skulle kunna vara så mycket bättre för alla inblandade...
(Vilket i sin tur drar till sig ett större intresse som i sin tur drar mer publik, som i sin tur drar in mer pengar till föreningarna och förbunden... som slutligen ger mig en bättre lön. Simple as that!)
Det är för dålig kvaliteé helt enkelt.
Annars tycker jag att domarna överlag har lyft sig denna säsong och det är kul att se och uppleva.
Vi är i underhållningsbranchen och även om det ibland, i en del matcher, kan vara förbannat tufft att bjuda till så är dessa toppmatcher oerhört viktiga för vår sport. Och på samma sätt som det är två topplag som möts så måste det också vara två toppdomare som dömer dessa matcher...
Vår produkt är alldeles för ömtålig för att slarvas bort med svaga länkar i kedjan...
... och som sagt: min lön, tänk på den!
***
Charlie Sheen...?
***
Topp 4 har hela tiden varit det primära, sedan om det blev 1:a, 2:a, 3:a eller 4:a är egentligen inte så livsviktigt som alla verkar försöka få det till. Det kan till och med vara så att hamna 4:a är det ultimata - man slipper ge motståndare extra tändvätska för att man valt just dom plus att man ändå har hemmamatchen...
***
Nu bär det tydligen av till IKEA...
Återkommer kanske senare ikväll.
Må ni leva
//Lilla b
Ps. Tack till publikum igår. Ni var bäst i matchen! Ds
fredag 4 mars 2011
Förbundskaptenerna - Näe...det pirrar ingenstans
Vi möter AIK imorgon... ska jag eller ska jag inte?
Ska jag skriva något om Honom?
Näää... för enkelt, skiter i det!
Man vet ju aldrig var det kan sluta.
Sist jag skrev om Honom så hamnade han i landslaget och slutligen vaktade han Sveriges mål i VM-finalen (kanske inte med den äran, minst 2 mål var hans men ändå.)
Japp... jag tar åt mig credd för att ha pressat Honom till sitt yttersta...
***
Om jag ska vara helt ärlig så känns namnen som nämns i förbundskaptenspratet inte... näe... det pirrar ingenstans.
Missförstå mig rätt nu!
Några av dom har jag stor respekt för.
Nästan alla, bara nästan, skulle göra ett bra, gediget arbete - rätt svenskt, rätt mys-pys, rätt så landet-lagom-aktigt... men inga av dom skulle, på ett Mourinho-vis, lyfta landslaget nämnvärt.
Men om jag skulle välja så skulle jag ta dom som åtminstone kan snudda vid detta lyft - det handlar om ett hyfsat delat ledarskap mellan Packalén och, för att det måste finnas minst en AIKare i Sveriges ledarstab - det står i naturlagarna - Gunnarzon (måste bara fråga nästa gång jag träffar Micke hur det egentligen är med denna dansbandsflirt i hans efternamn).
Dessa två herrar ska, tillsammans med en mediestark generalmanager, typ, ta guld, jämt... ingen tvekan...
Hur banbrytande och revolutionerande dessa människors innebandy skulle vara är dock osäkert - dom har ju trotsallt varit med på banan i många, många år och det kan lätt bli att man trampar i samma fotspår...
Kan säkerligen ha fel, gud vet att jag har det... ofta - enligt "mini-me" så har jag det jämt.
... å andra sidan: hur mycket kan man chocka världen med sin innebandyfilosofi, hur mycket kan man revolutionera?
... å tredje sidan: så är det bara jag (the true golden one!) som kan ta landslaget över och bortom dom dimhöljda bergen!
... å fjärde sidan: hur mycket ska ett förbundskaptenspar få det att pirra i mig, egentligen?
***
En idiot på resa. Roligt... Titta!
***
En checklista:
Topp 4:a - check!
Resan bokad - check!
Ska jag skriva något om Honom?
Näää... för enkelt, skiter i det!
Man vet ju aldrig var det kan sluta.
Sist jag skrev om Honom så hamnade han i landslaget och slutligen vaktade han Sveriges mål i VM-finalen (kanske inte med den äran, minst 2 mål var hans men ändå.)
Japp... jag tar åt mig credd för att ha pressat Honom till sitt yttersta...
***
Om jag ska vara helt ärlig så känns namnen som nämns i förbundskaptenspratet inte... näe... det pirrar ingenstans.
Missförstå mig rätt nu!
Några av dom har jag stor respekt för.
Nästan alla, bara nästan, skulle göra ett bra, gediget arbete - rätt svenskt, rätt mys-pys, rätt så landet-lagom-aktigt... men inga av dom skulle, på ett Mourinho-vis, lyfta landslaget nämnvärt.
Men om jag skulle välja så skulle jag ta dom som åtminstone kan snudda vid detta lyft - det handlar om ett hyfsat delat ledarskap mellan Packalén och, för att det måste finnas minst en AIKare i Sveriges ledarstab - det står i naturlagarna - Gunnarzon (måste bara fråga nästa gång jag träffar Micke hur det egentligen är med denna dansbandsflirt i hans efternamn).
Dessa två herrar ska, tillsammans med en mediestark generalmanager, typ, ta guld, jämt... ingen tvekan...
Hur banbrytande och revolutionerande dessa människors innebandy skulle vara är dock osäkert - dom har ju trotsallt varit med på banan i många, många år och det kan lätt bli att man trampar i samma fotspår...
Kan säkerligen ha fel, gud vet att jag har det... ofta - enligt "mini-me" så har jag det jämt.
... å andra sidan: hur mycket kan man chocka världen med sin innebandyfilosofi, hur mycket kan man revolutionera?
... å tredje sidan: så är det bara jag (the true golden one!) som kan ta landslaget över och bortom dom dimhöljda bergen!
... å fjärde sidan: hur mycket ska ett förbundskaptenspar få det att pirra i mig, egentligen?
***
En idiot på resa. Roligt... Titta!
***
En checklista:
Topp 4:a - check!
Resan bokad - check!
Ny bil - ocheck!
Träna bort "Lilla b" (min mage, typ) - ocheck!
***
Den kommer till mig ibland, den där känslan som frambringar det där pirret.
Det kan handla om en lukt, ett ögonblick eller att solen ligger mot asfalten på ett speciellt sätt. Det snurrar till i huvudet och plötsligt så har man färdats ca 25år tillbaka i tiden.
Och väl där så kanske man sitter på sin cykel på väg med den högsta fart man kan komma upp i till någon av dom allra första famlande kärlekarna. En sommarlovsmorgon, solen värmer fint mot huden men så fort man kommer in i skuggan blir det friskt och svalt, på gränsen till kallt. Det susar i öronen och luften är tokfull av syre.
Man minns... ungdomen. Man känner samma känslor, man tänker samma tankar och man ser hela livet framför sig och man är lycklig.
Efter en stunds seans så är man tillbaka, man ser sig omkring, navigerar sig. Hittar sig själv i nuet som den fyrtioåriga sambon och fadern man är och man blir ännu lyckligare...
Detta händer mig allt oftare nuförtiden, dessa minnesstunder, vet inte vad det är eller varför, troligtvis någon sorts ålderssentimentalitet - jag vet bara att jag tycker om att ha dom då och då.
***
Den kommer till mig ibland, den där känslan som frambringar det där pirret.
Det kan handla om en lukt, ett ögonblick eller att solen ligger mot asfalten på ett speciellt sätt. Det snurrar till i huvudet och plötsligt så har man färdats ca 25år tillbaka i tiden.
Och väl där så kanske man sitter på sin cykel på väg med den högsta fart man kan komma upp i till någon av dom allra första famlande kärlekarna. En sommarlovsmorgon, solen värmer fint mot huden men så fort man kommer in i skuggan blir det friskt och svalt, på gränsen till kallt. Det susar i öronen och luften är tokfull av syre.
Man minns... ungdomen. Man känner samma känslor, man tänker samma tankar och man ser hela livet framför sig och man är lycklig.
Efter en stunds seans så är man tillbaka, man ser sig omkring, navigerar sig. Hittar sig själv i nuet som den fyrtioåriga sambon och fadern man är och man blir ännu lyckligare...
Detta händer mig allt oftare nuförtiden, dessa minnesstunder, vet inte vad det är eller varför, troligtvis någon sorts ålderssentimentalitet - jag vet bara att jag tycker om att ha dom då och då.
Till Sist...
... Dalens match borta mot Falun var bedräglig... bedövande... betänklig...
*
... såg jag daminnebandy på tv-n, sedan bytte jag kanal.
*
... undrar jag om folk och framförallt han själv, har en uns av aning om hur Wikegård var i båset?
*
... bedrövlig... beklämmande
*
... tänk om Little Big Planet hade funnits när jag var liten - då jag hade fortfarande varit liten!
*
... behövlig!
Må kanon!
//Lilla b
... Dalens match borta mot Falun var bedräglig... bedövande... betänklig...
*
... såg jag daminnebandy på tv-n, sedan bytte jag kanal.
*
... undrar jag om folk och framförallt han själv, har en uns av aning om hur Wikegård var i båset?
*
... bedrövlig... beklämmande
*
... tänk om Little Big Planet hade funnits när jag var liten - då jag hade fortfarande varit liten!
*
... behövlig!
Må kanon!
//Lilla b
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
