Får väl be om ursäkt...

Så var vi där...igen.
Känns som Déjà vu.
Rubrikerna, kommentarerna, ordkrigen, "bloggkrigen"... det är väl så det ska vara.
Det är väl så man skapar intresse för denna sport...verkar det som.

Helt misslyckad match från vår sida. Vi kommer in helt snett och sedan rullar det på kan man säga.
AIK är det bättre laget på alla plan i denna match och det är bara att buga och bocka.
Tänker inte komma med ursäkter...
Tänker heller inte försvara något eller någon...

Nu är det inte många dagar kvar med denna blogg. Den var egentligen bara ett experiment...ett personligt experiment. Ville känna om jag hade språket i mig...och hur ärlig jag kunde vara.
Samtidigt ville jag se om det gick att skapa något som berörde.
Och vad som berörde...
...och AIK berör!
Eskelinen berör inte lika mycket...
Kärlek berör, barn likaså...
...och sjukdom.

Att det blivit mycket om just Gnaget handlar förstås om att jag hade på känn och hoppades på att vi skulle mötas och att vi sedan också möts...svåra matematik än så är det inte.
Får väl be om ursäkt till er som helt uppenbarligen tagit det personligt. För mig har det hela tiden handlat om prestationer...inte personer.
...och nej, jag vill inte "jobba" inom AIK...
...en omöjlighet för mig som Djurgårdare...

Man kan se det i två olika perspektiv...
1. Att AIK ska vara glada och tacksamma att man skriver och tycker och tänker saker om dom - tänk på vad motsatsen skulle innebära för Gnaget - tystnaden. Den hade nog varit bra mycket värre för dom...
2. Att på samma sätt som alla bloggare (inklusive Jihde på sin tid och vår kära Patrick Jansson i nutid) så handlar det om att skaffa sig utrymme, fördelar och opinion...

Nog om det...
Plusgraderna är här. Nu kommer tiden som man på något sätt vill ha men samtidigt hoppa över...

För övrigt...
...är torsk med 3-11 detsamma som torsk med 0-1 i en kvartsfinalserie...

På återseende!
//Brolle